jag kanske aldrig va en del i ditt liv?

det kanske där problemet var?
att du aldrig släppte in mig, att du aldrig visade mitt ditt liv.
& nu när man tänker på det så känns det som att jag aldrig skulle kunna bli en del av det, jag är liksom inte inräknad, mer uträknad.
det är du som har valt.

jag känner inte dig längre & jag kan inte dig.

så nu är det kanske dags att jag lever mitt liv. MITT LIV.

får jag chansen på dig?

allt jag vill veta är om jag har någon som helst chans på dig?

har jag det? va? va? va?


imagine there was no tomorrow, imagine that i couldn't see your face

guess i'm caught up everyday
tryin to keep it all together
while the time just slips away
see i know nothing lasts forever

imagine there was no tomorrow
imagine that i couldn't see your face
there'd be no limit to my sorrow
so all i can say

i wanna tell you something
give you something
show you in so many ways
cuz it would all mean nothing
if i don't say something
before it all goes away
don't wanna wait to bring you flowers
waste another hour
let alone another day
i'm gonna tell you something
show you something
won't wait til it's too late


en seger i sig själv

nu har jag gjort det.
jag har övervunnit min egen stolthet.
känns ungefär lika bra som när jag gjorde audition till idol.
man övervinner sig själv på något sätt.

från & med idag kan livet inte bli något annat än bra.
det lovar jag er.
det lovar jag mig själv.

mitt hjärta är hos dig & jag är offically heartbroken.

nu ska jag gå & slåss. detta blir bra ska du se!


can you feel me?

har ni någonsin varit i en sån där hopplös situation som man känner att man inte riktigt vet hur man ska ta sig ur?
man är liksom fast, fast i en känsla, fast i en person, fast i någonting som man mer än allt inte vill va fast i.
lite som knark, man vill men kan inte sluta.
jag är nog där nu.
ska man inse eller ska man bara va bitter? eller ska jag låtsats att jag inte är fast?

fasthet är ett konstigt ord - det kan va många saker, typ som fängslad, fasta silikon bröst, en fastighet & what ever.

jag har tänkt mycket på det här med so you think you can dance, efter typ 80000 sms & facebook wall inlägg med att jag borde söka. men saken är att jag bara tänker på det, jag kommer aldrig våga. jag är officially en so you think you can dance fegis. so I guess I don't think I can dance.

baby can I be there?

jag vill inte ha någon att leva med utan någon jag inte kan leva utan.

ibland är kanske inte det mest viktiga med ens vänner, nära kära, kärlekar att man kommer särskilt bra överens med dem, tyngden i komibinationerna mellan de olika människorna är att man inte kan leva utan varandra. & det är först då det blir äkta kärlek.

ett stort & bra exempel är min syster, det finns mycket jag verkligen hatar med henne, som att hon ALLTID, alltså verkligen ALLTID, varje dag, tar mina saker, kladdar ner dem med foundation eller slarvar bort dem, eller lånar ut dem till hennes vänner som också kladdar ner dem med foundation eller slarvar bort dem. Trots detta & att hon ofta irriterar mig älskar jag henne så jag nästa skulle kunna dö, jag skulle med andra ord aldrig kunna leva utan henne. Så mycket betyder hon för mig.

min chef däremot kan jag leva med, men honom skulle jag lika bra kunna klara mig utan, han är oviktigt, oväsentlig & obetydlig. Så lite kärlek finns det där.

känn pepp!

Nyare inlägg