säga förlåt för att det blir som det blir

jag önskar att jag kunde skriva något riktigt smart men det är söndag, det är sent & jag är tom på ord.
söndagar syndens dag. så idag säger jag förlåt till mig själv för att jag nyss åt nutella med sked. inte okej. 


saker som man vet & inte vet

jag lider av beslutsångest - vilken fest ska jag gå på? ska jag gå på alla? men då kommer jag fastna på den första? tänk så blir det roligare på de andra? sen får jag dåligt samvete mot de festerna jag inte går på som om någon bryr sig men ändå. det här är så jävla löjligt, men ändå. sen undrar jag också? ska jag gå ut? kb? secret wars? etage? eller skita i? lördagar är fantastiska så fantastiska att man alltid vill göra det bästa utav dem! därför kan man liksom inte riskera dem & slösa dem på en tråkig fest, ja ni fattar vad jag menar. iallafall är jag pepp & det är ju alltid nåt.

energy

jag såg just ett dansklipp & blev helt sentimental, vafan. iallafall så fick det mig till att tänka på hur mycket jag älskar alla i min dansfamilj, vi har fan gråtit, skrattat, svettats, bråkat & gjort allt tillsammans men framför allt så är det kärlek. kärlek som man allt för ofta tar för givet så ibland måste man påminna sig själv om den. så jag gör det nu.

second hand

ni vet den där känslan, känslan när man lyssnar på gammal musik som man lyssnat på för längesen, musik som tillhör en viss period av ens liv. musik som tillhör vissa personer. musik som tillhör vissa känslor.
den känslan kan vara fantastisk, ledsen och ofta lite vemodig. men mest av allt så får den mig ofta att tänka, reflektera, stanna upp & gå tillbaka. fast ändå framåt. konstigt va?

untz untz untz baby

renaissance man - what is guru

all he has is his asshole

jag älskar sönder kings of leon

some streets leads nowhere

livet. vi kan prata om det i oändligheter samtidigt som det fortsätter & vi förlorar det. därför har jag lovat mig själv att aldrig ångra något jag gjort. frågan om att inte göra finns inte. jag vet inte om jag föddes med en kromosom för lite men jag vill fan inte dö imorgon & ångra att jag inte gjort något. man lever bara en gång people & den gången tänker iallfall jag ta vara på.

gårdagen. var en mycket intressant dag ur många synvinklar. jag blev full, kom till insikter & än en gång fastnade jag & mina soulmates på livet & pratade om det så länge att det nästan hann bli ljust ute.

otacksamhet. en av insikterna jag kom till igår var bland annat är att jag har feta problem med otacksamma folk. tacka, ta emot. vart tog den väluppfostrade människan vägen? jag bara undrar ey!

idag. det här kommer bli en fantastisk dag, jag ska nämligen hänga med mina 2 bästa soulbrothers. jag blir helt glad bara av tanken att de är hemma & hälsar på. viktiga personer.

ikväll. lördag & står inför samma gamla val som vanligt 1. fest 2. somna i soffan. mylifeissad.pocorn.com

imorse när jag vakna kände jag ingenting.

det är ju många som säger så här - när jag vaknade imorse så kände jag direkt att det här skulle bli en dålig dag. jag brukar också säga så jag vet. men vad fan vet man egentligen om en hel dag? innan det ens har hänt? inte ett skit. vet man alltså. ju mer man granskar människors beteende & framför allt sitt eget så inser man hur sjuk i huvet människan är.

jag kan ju inte bestämma innan den här dagen har hänt om den är bra eller dålig däför ska jag mina vänner i framtiden låta varje dag avgöra sig själv. klockan 24.00 kan jag sitta där med min utvärdering, vara bitter över att dagen blev dålig. men har jag bestämt redan innan att den är det så blir ju hela jag bitter. fan va tråkigt.

imorse när jag vakna känder jag ingenting.

blogg me.se

det är drygt det här med bloggar.

jag är ingen person som har något intresse av att vika ut & in på min själ på internet fast på något sätt så har man ju ändå det. det behovet av att folk ska kunna se igenom mig & veta vad jag tänker. veta vad jag gör & veta vad jag åt till frukost.

därför är det drygt med blogg för man måste skriva ofta för att folk ska palla besöka den, men livet funkar ju inte så.

så härmed ber jag officiellt om ursäkt för min dåliga uppdatering & till er som fortfarande pallar gå in här, ni e fan goda människor! tack! jag uppskattar det! verkligen!

att vara någon

fan va jobbigt det är att allt livet verkar gå ut på är viljan att vara någon, du kan inte bara vara du. du är ett jobb, du tillhör en subkultur, du lyssnar på en viss musik, du klär dig så därför är du så. alla vet ju redan allt om mig så varför ens försöka?
på ett sätt så gör facebook & alla andra medier mig så jävla förbannad för de skapar en bild, kanske inte alltid rättvis, de skapar en sanning, en sanning som folk verkar lite mer på än ord. den riktiga människan försvann i en skärm.

2010

okej vi måste prata om det här nu för alla verkar ju göra det.
i torsdags var det som bekant nyårsafton - en kväll som för mig innebär ångest, fulla småbarnspappor med raketer i händerna, tråkig entrecot hos mormor, uppklädda brudar, decorationer för hela studiemedlet. det innebär också att jag kommer att behöva krama en massa folk som jag kanske träffar en gång om året & önska dem ett gott nytt år. vilket i min mening känns totalt meningslöst & falskt.

detta året har jag dock blivit gammal nog till att själv bestämma att nyår blir fan vad JAG SJÄLV GÖR DET TILL, därför hade jag mysigaste middagen någonsin med mamma & lars (kan låta lite sad så där men i ärlighetens så väger fördelarna tungt, jag fick äta gratis, jag kunde äta hur mycket jag ville utan att någon skinny bitch på bordet mitt emot tittar snett, jag kunde äta i mjukisbyxor, bli körd till festen jag skulle på efteråt & bestämma musik själv)

nu var det ju inte så att min nyår flöt felfritt, varför skulle nyår göra det? det händer ju aldrig? kraschen kom lite när jag efter att fått skjuts till lund inser att jag glömt all min alkoholhaltiga dryck hemma, men DET BLIR JU VAD JAG SJÄLV GÖR DET TILL så det var bara att bita sig i läppen, ta hissen till 8ttonde våningen & börja snylta. & det ska jag säga er mina vänner - nästa år ska jag glömma min sprit igen, mina vänner verkar ju vara de generösaste som finns. ett samtal till herr ossian  & allt var löst - jag fixar det lissie!

själva tolvslaget gjorde jag klart för alla i min närhet att jag inte kommer kramas & säga gott nytt år, detta betyder inte att jag inte tycker om dem men hela grejjen får mig att få ångest. JAG KOMMER DOCK ALLTID FOREVER EVIGT MINNAS att på tolvslaget 09/10 lyssnade jag på Snoop Dogg - Drop it like it's hot, disskuterade med herr ossian om mediajippot new years eve, såg ut över den sjukaste utsikten över hela lund & för en gångs skull så gilla jag läget.

det var ett fantastiskt partaj tills någon kastade ut en flaska som följdes av en stol från 8onde våningen & ett härligt nyårsdrama utspelade sig, fantastiskt var också att jag träffde en märkesbög.

härmed anser jag 2010 vara invigt - möjligheternas år eller hur var det nu?

didn't know it could feel like this.

idag är det en stor dag, inte stor som i att jag ska träffa kungen lr zlatan. MEN. idag ska jag träffa min storebror för första gången på typ 15 år. hela grejjen känns sjuk, overklig, men framförallt längtar jag efter att ge honom en stor kram.
ni vet. han e ändå halva mig. & jag e halva honom. på något konstigt sätt hör vi ihop. fast vi inte känner varandra. hela grejjen e konstig men jag gillar det. 6 timmar & 15 minuter kvar.
måste erkänna att jag e nervös, nervös som i att jag kissar 2 ggr i timmen, nervös som i klump i bröstet, nervös som i att jag 100 ggr funderat på om jag kommer börja gråta när jag ser honom. nervös som i att jag bestämt kläder en vecka i för väg. för detta mina vänner är lika stort för mig som att träffa, ja. kungen. eller. zlatan.

bufuckinghu

nu har jag varit sjuk i exakt 8 dagar, alltså riktigt sjuk, innan dess var jag lite sjuk i 7 dagar.
idag har det gått så långt att det första jag gjorde när jag vakna var att googla "vad gör jag om jag misstänker att jag har svininfluensan?"
problemet att google inte gav mig något fucking svar & inte regionsvården lr va fan det heter heller, för det enda de tjatar om på sin hemsida är det där jävla vaccinet som jag NEJ inte har tatt & inte kommer ta.
ni kan hålla på & ge mig dåligt samvete för hur många jag kommer smitta osv men tänk då själva på hur många barn i afrika som kunde ätit maten ni slängde igår. waddup?

jag säger bara bufuckinghu.

link me up.

har uppdaterat mina länkar här på bloggen till lite olika bloggar & sidor som jag av någon anledning tycker om att gå in på.
ska för min egen skull bli lite bättre på & komma ihåg & spara länkar till grymma sidor, för av någon anledning lyckas jag alltid glömma bort dem.

enjoy!

receptet på bloggframgång


10 dl folk som stör sig på dig
1 msk posta din blogg på facebook
3 tsk ha din blogg som status på facebook
5dl avsvalnat - lägg upp ett riktigt provokativt inlägg lr bild gärna något naket

om du är beredd att sälja dig själv så krydda gärna med dagens outfit, det mina vänner är vägen till framgång.




ge honom youporn ge mig twilight

något som slagit mig är att ganska ofta får jag frågan om jag vet om den jag är ihop med kollar på porr?
spelar det någon roll? jag kollar ju på twilight? brukar jag tänka då..
men om man gräver lite djupare så finns det många tjejer som blir extremt svartsjuka för att deras partner kollar på råknullade brudar med silikonbröst.

nr1. porrfilm är ungefär lika långt ifrån verkligheten som att Edward Cullen kommer stå i ett hörn i min lägenhet  mitt i natten & titta på när jag sover för att det är facinerande.
nr2. kan inte bara alla erkänna att det kan vara ganska hett med råknullade brudar med silikonbröst?
nr3. varför är porr för kroppen värre än porr för sinnet?
nr4. EDWARD CULLEN bit mig
nr5. alla killar kollar på porr & alla tjejer kollar på twilight

så är det bara - and so the lion fell in love with the lamb


skeppohoj

malmö växer - malmö kanske kommer bli det nya, om 3 år, när alla butiker insett att ordna förfest är coolt så man kan spela 90tals hip hop på högsta nivå & grilla fast man inte får.
det ligger någon slags nyskapande i luften när det plötsligt är fest på en båt i malmö, då ska alla dit, alla, jag också.
kommer malmö någonsin bli den staden vi alla längtar efter, staden som ska ge oss bilder på fejjan som är lika mycket värda som ett australien album? kommer malmö bli staden som ger mig det jag letar efter men som jag ännu inte vet är vad?

om 3 år är jag för gammal, för gammal för förfest men aldrig för gammal för 90talet. om 3 år kanske jag inte längtar, letar längre om 3 år är jag kanske NÖJD? om ett två tre år sitter jag antagligen på en förfest & läser det här, förnekar att jag blivit en dag äldre trots att jag blir trött & går hem vid 10.
om 3 år spelar inte de här orden någon roll.
så jag slutar.
nu.


never think

tomrum
inombords
utombords
framåt, bakåt?
 vart är jag på väg?
är riktningen viktig?
eller har jag redan hamnat i fängelse & ska tillbaks till gå?
ruta.
ett.
mål.

BRÖST

jag har alltid sett mig själv som en ganska stark representant för starka kvinnor, lite som en Carolina Gynning (dock inte lika snygg) men va fan!

jag har aldrig skämts över att ha urringat eller över att ha visat större delen av brösten i diverse föreställningar & produktioner.
jag har heller aldrig skämts över att ta plats. & inte heller över att framställa mig själv som en porrig (hittade inget bättre ordval) tjej. varför skulle det vara fel att göra detta?

det ska ju tilläggas att jag aldrig mått dåligt över detta. sen att jag som säkert alla andra tjejer haft problem med mig själv & min kropp på andra sätt är ett helt annat ämne.

jag kan visst köpa att man kan visa att tjejer kan vara starka på andra sätt utan att behöva "visa" sig, men om man nu kan använda detta som ett medel för att en bredare målgrupp ska se en & låta en ta den platsen så är väl det inget fel? killar dansar ju i bar överkropp all the time & de har inte ens någon bh.

problemet är att när vi gör detta till ett problem som att det vore hemsk att någon dansade i bh, som att man blev tvingad till det, det är då det blir ett problem för att vi gör det till ett problem. det handlar väl om att alla ska få göra precis som de vill, sålänge de kan stå för det & göra det med glimten i ögat? & varför ska det egentligen vara så stor skillnad på vad tjejer & killar gör? i grunden handlar väl det mesta om jämnställdhet så dansar de nakna så ska fantamaj jag också göra det. 

skulle kunna skriva en hel roman om detta ämnet men jag måste verkligen gå ner till tvättstugan & ta ur min tvätt nu, MER BRÖST ÅT FOLKET!!!! 

Kärlek

p.s. they don't call me li-licious for nothing                                          
 


ensamhet

i söndags skulle jag & mr. pete äta köpemat, & eftersom att gyrosstället vid mig hade stängt & vi var vrålhungriga fick vi slå till med nödlösningen - BK.
inte nog med att det är shitty mat på det sället men när vi står & väntar på maten kommer det in en ensam liten man med en käpp, han håller fram sina två 10or på samma sätt som han antagligen gör varje dag, detta kunde jag urläsa eftersom att ingen i personalen verkar bry sig om honom & när det väl kommer till kritan så håller fettot i kassan upp urvalet av te & säger, det blev vanilj idag ja. så får han sitt te & sin glass i en kopp.

& där står jag & bölar, jag klarar tydligen inte av ensamhet, eller inte ens tydligen, jag klarar inte av ensamhet.
det är något som hugger tag i mig när jag ser ensamma människor, det framkallar något i mig som gör att jag bara vill sträcka fram två 10or, också välja vaniljte & glass i kopp & sätta mig vid bordet & hålla käppmannen sällskap.

fan vad bra vi har det egentligen, vi klagar för att alla kompisar drar i en åt alla håll, vi klagar på alla familjemiddagar men i slutändan så ska vi komma ihåg att en dag så är det kanske vi som sitter där, på BK med vaniljte & glass i kopp . ENSAMMA!

snyftandes hela vägen hem med bk påsen i ena handen & mr. pete i den andra insåg jag iallfall hur glad jag är över alla människor som finns i mitt liv & runt omkring mig. tack för att vi dricker te tillsammans & tack för att bjuder varandra på glass ibland! TACK!

Tidigare inlägg Nyare inlägg