jag vill inte ha någon att leva med utan någon jag inte kan leva utan.

ibland är kanske inte det mest viktiga med ens vänner, nära kära, kärlekar att man kommer särskilt bra överens med dem, tyngden i komibinationerna mellan de olika människorna är att man inte kan leva utan varandra. & det är först då det blir äkta kärlek.

ett stort & bra exempel är min syster, det finns mycket jag verkligen hatar med henne, som att hon ALLTID, alltså verkligen ALLTID, varje dag, tar mina saker, kladdar ner dem med foundation eller slarvar bort dem, eller lånar ut dem till hennes vänner som också kladdar ner dem med foundation eller slarvar bort dem. Trots detta & att hon ofta irriterar mig älskar jag henne så jag nästa skulle kunna dö, jag skulle med andra ord aldrig kunna leva utan henne. Så mycket betyder hon för mig.

min chef däremot kan jag leva med, men honom skulle jag lika bra kunna klara mig utan, han är oviktigt, oväsentlig & obetydlig. Så lite kärlek finns det där.

känn pepp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback