jag vill inte ha någon att leva med utan någon jag inte kan leva utan.
ibland är kanske inte det mest viktiga med ens vänner, nära kära, kärlekar att man kommer särskilt bra överens med dem, tyngden i komibinationerna mellan de olika människorna är att man inte kan leva utan varandra. & det är först då det blir äkta kärlek.
ett stort & bra exempel är min syster, det finns mycket jag verkligen hatar med henne, som att hon ALLTID, alltså verkligen ALLTID, varje dag, tar mina saker, kladdar ner dem med foundation eller slarvar bort dem, eller lånar ut dem till hennes vänner som också kladdar ner dem med foundation eller slarvar bort dem. Trots detta & att hon ofta irriterar mig älskar jag henne så jag nästa skulle kunna dö, jag skulle med andra ord aldrig kunna leva utan henne. Så mycket betyder hon för mig.
min chef däremot kan jag leva med, men honom skulle jag lika bra kunna klara mig utan, han är oviktigt, oväsentlig & obetydlig. Så lite kärlek finns det där.
känn pepp!
ett stort & bra exempel är min syster, det finns mycket jag verkligen hatar med henne, som att hon ALLTID, alltså verkligen ALLTID, varje dag, tar mina saker, kladdar ner dem med foundation eller slarvar bort dem, eller lånar ut dem till hennes vänner som också kladdar ner dem med foundation eller slarvar bort dem. Trots detta & att hon ofta irriterar mig älskar jag henne så jag nästa skulle kunna dö, jag skulle med andra ord aldrig kunna leva utan henne. Så mycket betyder hon för mig.
min chef däremot kan jag leva med, men honom skulle jag lika bra kunna klara mig utan, han är oviktigt, oväsentlig & obetydlig. Så lite kärlek finns det där.
känn pepp!
deeppeople.com
idag är det totalt en sån dag när jag vkulle vilja ta mitt liv. jag hatar fan allt & allt är ett enda stort rövhål. människor snackar så jävla mycket skit så mitt huvud sprängs. varför ska det va så svårt o bara leva? VAD ÄR PROBLEMET?
min största rädsla är att jag ska bli 30 år & vika handdukar & tänka tillbaka på mitt liv & ångra allting som jag inte gjorde, bara för att jag var 20 tvungen att flytta hemifrån (vilket betyder att man måste betala hyra, mat, hemförsäkring & skit). vad är mina förutsättningar liksom? vad är mina odds?
tänk om jag blir bitter, missnöjd & jävlig. varför lyckas alla andra så bra? vad är det för fel på mig? varför har inte jag två asrika föräldrar? eller åtminstonde föräldrar som bryr sig? vad är det för fel på mig?
hur vet man om man är deprimerad? är det när man känner att man förlorat sig själv? FÖR ISÅFALL kom & hjälp mig nu!!!!!!!!!!!
bajs
min största rädsla är att jag ska bli 30 år & vika handdukar & tänka tillbaka på mitt liv & ångra allting som jag inte gjorde, bara för att jag var 20 tvungen att flytta hemifrån (vilket betyder att man måste betala hyra, mat, hemförsäkring & skit). vad är mina förutsättningar liksom? vad är mina odds?
tänk om jag blir bitter, missnöjd & jävlig. varför lyckas alla andra så bra? vad är det för fel på mig? varför har inte jag två asrika föräldrar? eller åtminstonde föräldrar som bryr sig? vad är det för fel på mig?
hur vet man om man är deprimerad? är det när man känner att man förlorat sig själv? FÖR ISÅFALL kom & hjälp mig nu!!!!!!!!!!!
bajs
lnite.se
för ungefär en kvart sedan loggade jag in på blogg.se för att skriva ett nytt inlägg till alla dem som faktiskt läser min blogg. men istället tänkte jag att jag bara MÅSTE gå in på lnite.se för att kolla de senaste "mingelbilderna" från Lund & Malmös oerhört givande uteliv.
frågan jag ställer mig är, varför dras jag till det? varför vill jag se bilder på personer som bara irriterar mig? & varför är jag ens medlem?
kanske för att man dras till allt det som man inte är, & jag är inte (även om jag motvilligt måste erkänna att jag en gång ville) en av alla dem som vars högsta fredags/lördags önskan är att komma med på en bild med en lite logga i hörnet.
jag kommer förbli tjejen som hamnar på de skabbiga festivalbilderna där man räcker fuck you för att det är kul, & det står jag för så FUCK YOU!
this is the shit
jag ser ut som en fiskmås på bilden, jag vet. men jag är ändå så jävla cool. för att poängtera var ända meningen med det här inlägget att ge mig själv lite bekräftelse.
& aske jag är glad. världen är underbar, jag är millionär, inget krig någonstans, solen skiner & jag har världens mest gjutna solbränna. så allt är absofuckinglutely perfect
det är ingen färg som passar.
på disken ligger handdukar i vitt, svart, rosa, starkare rosa, blå, ljusblå, tukos, mintgrön, grön, annan grön, lila & säkert någon färg till som jag inte kan komma ihåg för där är så MÅNGA (JA, OBSERVERA MÅNGA OLIKA FÄGER) som säljare på mitt otroligt givande jobb har jag som rutin/tvång/obligatorisk arbetsyssla kalla det vad ni vill att sälja extrahandel till alla kunder som kommer, jag måste alltså erbjuda en vara till ett bra pris, som i det här fallet är 3 stycken handukar för 30:- för många kanske det här verkar vara en lätt uppgift om man jämnför med typ folk i hemtjänsten som torkar folk i röven eller ett negerjobb på dagis.
MEN det är fan inte lätt, speciellt när jag egentligen inte bryr mig ett skit om folk köper de värdelösa handdukarna eller inte, men anyway jag måste ju fråga, så det gör jag med den vänligaste & mest säljande rösten jag bara har:
och så har vi erbjudande idag, du får 3 stycken gästhanddukar för 30:-, tidigare har de kostat 30:- styck.
& här kommer kundens jobb, de tittar med den mest avskyvärda blicken de kan plocka fram ur sin falska kropp & klämmer fram: - DET ÄR INGEN FÄRG SOM PASSAR. det är i det ögonblicket jag tänker att människan är fan dum i huvet, varför vågar vi inte bara säga som det är?! Nej, tack! Hade räckt, varför kringgår vi alltid saker & rullar runt dem som en bil på en rallybana. Varför är sanningen farlig?
jag dömer ingen om de inte köper de där handukarna, jag gör bara mitt jobb, precis som flickan på hemtjänsten som torkar gamla Gustav i röven eller mamman på negerjobbs dagiset som pysslar pärlplattor fast hon hatar det. jag gör det för pengar.
be true
p.s. 2. jag är inte fördomsfull, jag gillar negrar, gamla gustav & (nästan) alla riktiga människor
MEN det är fan inte lätt, speciellt när jag egentligen inte bryr mig ett skit om folk köper de värdelösa handdukarna eller inte, men anyway jag måste ju fråga, så det gör jag med den vänligaste & mest säljande rösten jag bara har:
och så har vi erbjudande idag, du får 3 stycken gästhanddukar för 30:-, tidigare har de kostat 30:- styck.
& här kommer kundens jobb, de tittar med den mest avskyvärda blicken de kan plocka fram ur sin falska kropp & klämmer fram: - DET ÄR INGEN FÄRG SOM PASSAR. det är i det ögonblicket jag tänker att människan är fan dum i huvet, varför vågar vi inte bara säga som det är?! Nej, tack! Hade räckt, varför kringgår vi alltid saker & rullar runt dem som en bil på en rallybana. Varför är sanningen farlig?
jag dömer ingen om de inte köper de där handukarna, jag gör bara mitt jobb, precis som flickan på hemtjänsten som torkar gamla Gustav i röven eller mamman på negerjobbs dagiset som pysslar pärlplattor fast hon hatar det. jag gör det för pengar.
be true
p.s. 2. jag är inte fördomsfull, jag gillar negrar, gamla gustav & (nästan) alla riktiga människor
ångestsöndag.
veckan har sju dagar, men ingen lika tragisk som söndagar. precis som om en mörk skugga lagt sig över veckans sjunde dag, saurons öga har riktat in sig på nummer 7. så där tog veckan slut & en ny väntar.
kan det vara så att det inte är söndagen som är dålig, utan att vi räds det som skall komma?
i veckorna presterar man, på helgen super man.
för övrigt har jag haft en fantastisk helg, kb i fredags (såg mitt första riktiga böghångel, har sett många förr men inget lika passionerat som detta, det var så hetro=kärleksfullt, de andra jag har sett har varit råa)
igår, lördag, dag nummer sex var jag med om min första brand, om man inte räknar med när jag var 14 & eldade tidningspapper bakom ett elhus. & idag, söndag, har jag för att fatta mig kort, jobbat, haft bodyjam, vridit höften ur led, koreograferat & väntat på ett bättre liv. piiiiis
p.s. jag är inte fördomsfull, jag gillar bögar, & lesbiska & (nästan) alla människor d.s.
kan det vara så att det inte är söndagen som är dålig, utan att vi räds det som skall komma?
i veckorna presterar man, på helgen super man.
för övrigt har jag haft en fantastisk helg, kb i fredags (såg mitt första riktiga böghångel, har sett många förr men inget lika passionerat som detta, det var så hetro=kärleksfullt, de andra jag har sett har varit råa)
igår, lördag, dag nummer sex var jag med om min första brand, om man inte räknar med när jag var 14 & eldade tidningspapper bakom ett elhus. & idag, söndag, har jag för att fatta mig kort, jobbat, haft bodyjam, vridit höften ur led, koreograferat & väntat på ett bättre liv. piiiiis
p.s. jag är inte fördomsfull, jag gillar bögar, & lesbiska & (nästan) alla människor d.s.