don't worrie bout' me I wear baggy pants

nico sa nyss att jag såg ganska smal ut i mina grå byxor, vad fan är ganska smal? det kan ju va samma sak som mellan tjock?

jag och mr joseph skulle köpa mineralvatten på xtra köp tänkte vi. 19.90:- för 6 flaskor that's damn cheaaap!! så vi slänger upp allt på bandet, mineralvatten, melon, kanel, juice, energidryck & sojamjölk & helt plötsligt så landar kvittot på 348:- and that's damn expensive. så vi säger till tantan bakom kassan som i sin tur säger - "aaaamen vattnet kåååsta öööveer hooondraaa krunoor". i mitt huvud hann jag tänka är det någon slags märkes vatten, med guld droppar i som man blir yngre av eller ger en evigt liv eller what the F?

det bästa som finns när man vaknar på morgonen är när man fått massa sms, man startar liksom dagen med att känna sig omtyckt. det är en fin känsla det.

jag mår verkligen inte bra av att gå upp tidigt.
det är som att det förstör hela min själ.
jag vill dö och aldrig mer göra något.
så känns det.
mitt stora dilemma är hur jag någonsin ska kunna hitta ett jobb där jag kan börja klockan 12?
jag funkar inte. inte innan 12.
tänk att jag ändå lyckades skriva detta och klockan är 11.31. imponerande.

nu skiter jag i hur ful jag är i mössa jag tänker aldrig mer cykla utan den.

jag tänker ofta på att jag ska skriva om dans eller dansen eller det som jag spenderar det mesta av min tid till. men det är liksom svårt att förklara. om man inte dansar. eller har känt det någon gång. känslan av att man blir ett med musiken, rörelserna, rummet, dem man dansar med. när man hittat den känslan känns det så bra att man bara vill skrika rakt ut. när det är tvärtom vill man också skrika rakt ut.
dans är en balansgång. ibland tippar det upp ibland tippar det ner. och man kan aldrig nå toppen. för det kommer alltid finnas någon som är bättre. och det är nog just det jag gillar. man kämpar mot sig själv liksom. mot sin egna utveckling. man vill inte bli besviken på sig själv. för det är då man vill skrika. rakt ut.

men när man får den där känslan då är det bättre än allt annat i världen. då är det som att inget annat spelar någon roll. allt bara är. och man kan bara gå in och gömma sig i den känslan. eller så kan man skrika rakt ut.

idag ska jag och mr. keas himself ha en riktig sit down som maffian & smida planer. jag laddar i bästa mafia anda med min pistoltröjja, vi får se om jag kommer ut levande. 

igår ville alisha gunga, eftersom att jag är världens bästa babysitter skulle hon såklart få gunga. anyway vi tar på oss akka (jacka) skuuuj (skor) & WOW (halsduk) & beger oss ut mot den största lekplatsen malmö har att erbjuda. när vi väl kommer fram finns det bara ett problem: alisha har somnat, så vi vänder. jag hinner inte mer än slå portkoden & så öppnar hon ögonen & säger gunga. okej bäääbishen har inte ens förstått att vi varit på lekplatsen och jag vill ju inte göra henne besviken så vi går till folkets park och gungar. gunga! gunga! gunga!

idag när jag var på träningen så delade johan som för övrigt är en fantastiskt duktig instrutör ut bananer efter klassen för att denna veckan påminner han på alla sina klasser om hur viktigt det är att inte bara äta innan träningen utan även efter. detta är vad jag kallar en sann vardagshjälte! tänk om alla gjorde sånna små insatser...

på rasten har jag hunnit med följande:

lärt elisabeth att dansa till tech me how to jerk
disskuterat politik med johan
ätit couscous med malin
ätit melonata med mig själv
chattat med den dära doktorn
& skrivit viktiga mail

snacka om att utnyttja sin tid till max.

jag älskar resident evil & ikväll ska jag fantamaj på biopremiären av afterlife, så jävla nice! life is good!

FUCK! försov mig, klicka malin, snooza i 2 timmar då är man fan trött!