eclipse
on to the next one
jay z måste ju vara den mest begåvade rapparen som någonsin funnits.
alice in wonderland
fuck me I'll make you famous
idag ska jag göra tv debut, spännande till max.
delabouch.com
why so serious?
den som missar får stryk
biljetter: www.juliusbiljettservice.se
we can get down like there's no one around
MISSA INTE! Li, Emma, Emelie, Yessica, Christine, Mia, Nico, Chriss, Stefan & Benji bjuder på världens bästa pausunderhållning. Promise! Be there or be a square.
low
att hitta tillbaka till något.
jag har haft en ganska blank period när det gäller dansen nu ett tag, det har liksom känts svart, blankt & inte lika roligt längre.
är det lönt att jag tränar så mycket? vem ser mig? vem bryr sig? är jag ens duktig?
den nya bodyjammen har liksom legat där på bordet i snart 2 månader & jag har inte haft någon motivation för att ta tag i den.
jag har alltid varit en person som strävat efter att vara bäst, bäst i allting jag tar mig för, annars har det ju inte varit någon mening?
men med dans är det inte så, man kan inte bli bäst, det finns alltid någon som är bättre, eller någon som har mer skills på något annat än vad du har.
men idag kände jag det, det är det jag älskar med dansen, jag kan inte bli bäst, jag kan bara göra mitt bästa.
gå in med mitt fokus, gå in i min andra värld där jag släpper allt annat för 1 & 1/2 timme eller så länge nu klasserna varar. för så är det faktiskt, helt fantastisk, lite läskig men efter ett tag skön känsla, allt släpper, man bara är där för att man är tvungen. har du inte fokuset med dig så gör du inte ditt bästa.
framför allt har dansen utvecklat mig inte bara kroppsligt men personligt också, jag är en dansare - det är min identitet.
den har gett mig alla mina fantastiska & vackra vänner men i utbyte får den träningsvärk & många timmars slit i olika svettiga salar.
vi ger & tar - jag & dansen - ett sunt förhållande.
är det lönt att jag tränar så mycket? vem ser mig? vem bryr sig? är jag ens duktig?
den nya bodyjammen har liksom legat där på bordet i snart 2 månader & jag har inte haft någon motivation för att ta tag i den.
jag har alltid varit en person som strävat efter att vara bäst, bäst i allting jag tar mig för, annars har det ju inte varit någon mening?
men med dans är det inte så, man kan inte bli bäst, det finns alltid någon som är bättre, eller någon som har mer skills på något annat än vad du har.
men idag kände jag det, det är det jag älskar med dansen, jag kan inte bli bäst, jag kan bara göra mitt bästa.
gå in med mitt fokus, gå in i min andra värld där jag släpper allt annat för 1 & 1/2 timme eller så länge nu klasserna varar. för så är det faktiskt, helt fantastisk, lite läskig men efter ett tag skön känsla, allt släpper, man bara är där för att man är tvungen. har du inte fokuset med dig så gör du inte ditt bästa.
framför allt har dansen utvecklat mig inte bara kroppsligt men personligt också, jag är en dansare - det är min identitet.
den har gett mig alla mina fantastiska & vackra vänner men i utbyte får den träningsvärk & många timmars slit i olika svettiga salar.
vi ger & tar - jag & dansen - ett sunt förhållande.
möten.
vår produktion med öresunds dansakademi ska tydligen heta det - möten - meetings.
känns lite sådär overkligt att jag ska stå på skånes dansteater i en trikå & kicka ballet, modernt & jazz.
samtidigt känner jag mig väldigt stolt att jag änsålänge tagit mig igenom halva året.
ni vet det där med dansubildningar är inte riktigt som man tänker sig. mest tänkte jag mig att det skulle vara roligt, sen när det visade dig vara tvärtom så fallerar allting lite grand.
det är verkligen tufft, det är press, det är stress & vi har visst det läxor. kroppsliga läxor som t.ex. att lära sig allting man gjort på en dag fast med vänster sida eller att tänja sin tå för att den ska se snygg ut på en audition.
dessutom så har vi pilates & jag kan nog jämnföra pilates med döden.
fast framför allt så har jag utvecklats, träffat många nya fina vänner & gått från inget i ballet till att ta avancerad klass (huvudsaken är väl ändå att man hänger med? man behöver inte vara bäst!)
på måndag blir det allvar igen. & nu jävlar i det vad det ska dansas så att vi kan mötas.
känns lite sådär overkligt att jag ska stå på skånes dansteater i en trikå & kicka ballet, modernt & jazz.
samtidigt känner jag mig väldigt stolt att jag änsålänge tagit mig igenom halva året.
ni vet det där med dansubildningar är inte riktigt som man tänker sig. mest tänkte jag mig att det skulle vara roligt, sen när det visade dig vara tvärtom så fallerar allting lite grand.
det är verkligen tufft, det är press, det är stress & vi har visst det läxor. kroppsliga läxor som t.ex. att lära sig allting man gjort på en dag fast med vänster sida eller att tänja sin tå för att den ska se snygg ut på en audition.
dessutom så har vi pilates & jag kan nog jämnföra pilates med döden.
fast framför allt så har jag utvecklats, träffat många nya fina vänner & gått från inget i ballet till att ta avancerad klass (huvudsaken är väl ändå att man hänger med? man behöver inte vara bäst!)
på måndag blir det allvar igen. & nu jävlar i det vad det ska dansas så att vi kan mötas.