mina vänner är författare av ett unikt slag
Crumbs of love
Jag vet inte vad jag väntar på. Inte vad jag letar efter eller ens vad jag vill uppnå när jag för sista gången far med de franska naglarna genom håret, speglar mig i hallfönstret och låser efter mig. Varför jag lagt ett annat tunt ansikte över mitt eget, jag vet inte vem jag vill förtrolla med det där leendet. Ännu en ljum vårkväll låter jag klackarna smälla mot asfalten så det ekar över lunds trånga gator. Och jag kan inte förklara varför.
Om jag nu saknar någonting kan det fyllas ut med att jag nästan omärkbart flyttar mig närmre han som nyss gett mig 65: - mer i självkänsla endast med hjälp av något så ofarligt som Sex on the Beach? Cosmopolitan? Apple Martini? Vin?
Och om inte det är svaret kanske jag kan samla in några ögonkast och spara dom djupt inuti mig till någon regning dag när jag minst anar det? Eller så sitter jag bara rak i ryggen och tvinnar mitt hår sakta genom mina fingrar, låtsats att jag inte vet att jag spelar min roll utomordentligt bra.
På det scengolv som på natten är ett dansgolv vet jag hur jag kan leva mig in i någon annan. Tills att det händer något verkligen äkta vill säga.
Till dess får jag nöja mig med att strö ut bitar av mitt hjärta till de som kommer i närheten av det jag tror att jag letar efter. Det jag tror att jag vill ha. Det jag hoppas en dag kanske kan göra mig lycklig.
Om han inte smular sönder hela mig.av: tildathekid.blogsome.se