men var var jag när du behövde mig? och var var du när du behövde mig? vi sa så mycket men det blev inget alls.
soundtrack of my life - jag tror inte på det, jag tror att varje dag lite har sin egen melodi, sin egen sinnesstämmning, en låt som förklarar hur känslorna är just nu.
ibland känns det som att det skulle vara så mycket lättare att visa en person en låt för att få den att förstå ens känsla. en melodi på sinnet liksom.
likadant är det med ord, ord sätter ord på det man verkligen känner.
jag har t.ex. alltid varit ett fan av att skriva till en person när jag har velat säga så mycket.
men att säga för mycket kan också bli fel.
däremot kan ord på papper missförstås & också bli helt fel, fast då har man det där rakt framför ögonen & man vet exakt vad som står.
fast är missförstånd så viktiga? kan de fucka upp saker? EGENTLIGEN? sanningen finns ju någonstans ändå, så mer fel än så kan det inte bli.
fast tänk ändå om det blev fel, om det blev missförstått.
då blev det det, & då blev det kört, då sitter jag här på min cppall utan dyna & gråter men sen blir det nog bättre.
för bättre blir det alltid. eller hur? säg att det blir bättre?
jag kom in på lite sidospår här men the ofically soundtrack of my day är: (trrrruuuuummmm(virvel))
Fall out Boy - Love will tear us apart
nu ska jag slutföra min vita helg med lite goda vänners (nyktra) lag & fortsätta tänka på varför jag har så korta ben. för det har jag verkligen, kort, kortare, kortast ben.