don't worrie bout' me I wear baggy pants

om jag slår samman hur mycket jag sovit denna helgen så blir den totala tiden nog mer än jag varit vaken iallfall. det är som att jag är inne i någon slags koma, rehabiliterings koma, som om jag tar igen all sömn jag gått miste om genom åren.
kanske är det yogan som gör det? mitt ibland all sömn har jag denna helgen lyckats klämma in 2 yoga pass, att ligga där & glo genom tredje ögat gör mig jätte trött.

DESSUTOM var det någon som fes jätte högt på yogan idag, precis bakom mig en riktigt dallerfis som hördes högt & ljudligt. Min första tanke var att hoppas nu ingen trodde att det var jag, men hur kan jag skämmas så mycket över något som jag inte ens har gjort? tänk då bara hur mycket personen som fes skämdes. JAG VET vem det var, hon hade randig tröja, långt hår i fläta & smala ben - fast vem fan bryr sig hur hon såg ut - HON FES - & nu mera kommer hon alltid vara fistanten på AC för mig.

det här med att fisa på yoga är inget nytt för mig & min vänskapskrets, historien sträcker sig iofs (ja, jag använde den förkortningen) hela vägen back in the days till gymnasiet då en vän också just fes på en yoga klass. detta är ett minne som det fortfarande kan skrattas åt så låt oss hoppas att fistanten gick hem & skrattade åt det på söndagsmiddan.

anyway jag är aldrig den som håller en fis inne so happy farting mina vänner! PUSS