varför läser jag alltid sista sidan i boken först?
de sitter i den röda skinnsoffan & gråter ut alla tårar som lagrats i dem den sista tiden. det känns febrigt, allt de säger försvinner bort i hulkande och snoriga obegripligheter. varje gång han tittar på henne vill han bara kasta sig i hennes famn och säga att det bara är på skoj. att de fortfarande är ihop, att de fortfarande ska göra tusen och åter tusen små skojjigheter tillsammans.
det går inte att förstå hur två som tycker om varandra så mycket kan göra varandra så illa.
"varför kan inte allt bara vara som vanligt", gråter hon
"jag vet inte", svarar han. "det kan det bara inte längre."
han försöker lyfta på armen för att ta en klunk vatten men armen lyder honom inte. han sjunker ner från soffan, ner på fiskbensparketten och hon sjunker också ner efter honom så att de båda hamnar på golvet.
"kan jag inte få en kram", säger han.
"jo, en kan du väl få", tycker hon. "men bara en, annars kommer jag bli galen".
de kramas så hårt de kan, förtvivlat hårt. det känns som alla kramar de någonsin givit varandra samtidigt. munnarna glider mot varandra, de har inte riktigt förstått att det är slut, ingen har tänk på att meddela dem den sorgliga nyheten.
de närmar sig varandra som den naturligaste sak i världen, som att de alltid hört ihop.
det går inte att förstå hur två som tycker om varandra så mycket kan göra varandra så illa.
"varför kan inte allt bara vara som vanligt", gråter hon
"jag vet inte", svarar han. "det kan det bara inte längre."
han försöker lyfta på armen för att ta en klunk vatten men armen lyder honom inte. han sjunker ner från soffan, ner på fiskbensparketten och hon sjunker också ner efter honom så att de båda hamnar på golvet.
"kan jag inte få en kram", säger han.
"jo, en kan du väl få", tycker hon. "men bara en, annars kommer jag bli galen".
de kramas så hårt de kan, förtvivlat hårt. det känns som alla kramar de någonsin givit varandra samtidigt. munnarna glider mot varandra, de har inte riktigt förstått att det är slut, ingen har tänk på att meddela dem den sorgliga nyheten.
de närmar sig varandra som den naturligaste sak i världen, som att de alltid hört ihop.
Kommentarer
Trackback